Iaf - Rasmus o jag blev inget... vi är nu vänner, har inte träffats sen det bestämdes eller kom överens om..Vadå genomskinligt? Njaaa klart man inte måste ses men vi kanske inte hade något gemensamt eller så blev det bara konstigt att ses då vi hade något pågång men han valde en annan tjej då jag inte visade speciellt mycket intresse kanske...
Sen har vi J...han har jag inte skrivit så mycket om vad jag minns och är då kanske konstigt att jag rapporterar om men ja iaf... Vi två har varit KK sen han bestämde sig för att inte åka till Götet och jobba.. Vi var det fram till oktober då han bestämde sig för att han älskade mig och ville att vi skulle bli ihop, ja han hade tydligen kommit fram till att han saknat mig mer o mer och tänkt på mig en massa den senaste tiden... Så han började uppvakta mig med rosor och lagade en helvegitarisk middag vilket han aldrig skulle gjort om han inte menat allvar med oss och sa att den kvällen vi hade ihop med den middagen osv var hans sätt att pröva om det verkligen var något han ville och han kom fram till att det var det..... Visst man skulle ju kunna tro att jag skulle fallit pladask och sagt att jag kände likadant.. Men jag inledde inte vår KKrelation med tanken att vi kanske skulle bli ihop i slutändan så allt det här kom lite som en chock..
Som ni kanske fattar så blev det inget oss emellan... Tid gick och fram tills i tisdags så hade jag ännu inte givit honom något svar - oh vi insåg att det kanske inte var rätt tid för oss, att om vi skulle bli ihop fick det kanske bli vid ett senare tillfället då vi båda kände oss redo...
Så nu har jag bara ett problem - min känslor!!! Vad faan ska man ta sig till när man faller för varenda snubbe man har att göra med? Okej inte J kanske då.. men ändå...
Jag intalar mig att jag ska absolut INTE få någon form av känslor för snubben.. Jag vet att det inte kommer leda till något oh jag vet att snubben inte vill ha mig på något annat sätt än i sängen och kanske bara kanske som en vän framöver..
Men vad gör jag? Jo självklart när det sen tar slut eller sätts på Standby så får jag sjukaste ångestkänslorna och tankarna går i hundraåttio för att komma fram till hur jag ska kunna ta mig tillbaka till ruta ett då allt var sådär uuuuunderbart flörtigt och mysigt.. Den tid då man små flörtade via sms och smekte varandras händer när man låg bredvid varandra o kollade film... Sen går jag över i städa bort honom mode - gör mitt absolut bästa för att driva ut känslorna och få mig själv att inse att det bara är dumt att ha kvar känslorna då killarna alltid tar så jävla lätt på flörten.. Dom ser det varken som mer eller mindre och kan gå vidare som man aldrig träffats samma sekund som dom avslutat det...
Ja menar han sitter ju där vid baren eller står där i dörren och röker med en ny tjej heeela tiden och hånglade upp någon random brud mitt i salen efter en helkväll på krogen..
Jag har inga som helst planer för att få något ihop med honom - men det va ju mig han flörtade med över jul och nyår, det va ju mig han skickade en massa intresserade frågor till under nyårs veckan... men ändå tog det bara typ 2veckor efter det och allt lades ner...
Jag freakade ut totalt och skickade sms om att jag tyckte att han skulle givit mig mer tid och att jag fattat att han var uttråkad och inte ville längre osv osv osv. Skickade sedan ett till där jag bad honom att strunta i vad jag skrivit och fick till svar att det skulle han för att det var totalt obefogat och innehöll för mycket förutfattade tankar.
Jag veeet att jag inte skulle få några känslor - jag visste vad jag gick in i... Men man önskar ju alltid att man blir den som förändrar mönstret, den som får personen att öppna ögonen eller iaf att man ska bli den som får stanna i strålkastarljuset några dagar längre...
Fast det är klart att man inte blir - inte jag.... Men jag hoppas på en Bridget Jones - att jag ska kunna va singel fram tills jag är 33 utan att det är kört, att jag hittar någon till slut även om jag är blekfet och hunsad av mina föräldrar.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar