hon sitter där med armarna runt hans hals... 

han lutar sig mot henne och deras kroppar värms upp av varandras värme...

medan jag sitter här ute.. fryser om fötter o händer, om själen o hjärtat..

sitter ensam och tänker på dagar som varit..på känslor som brunnit och stunder som delats..

om bara någon timme kommer han stå där.. skrika och hojta, le och flörta...

tittandes på henne i ögonvrån och kännandes en inre romantik som värmer den också..

hon står där i sina minimala kläder och nollställda ansiktsuttryck.. svajjandes fram och tillbaka utan taktkänsla och fantasi...

visst ser de ut att vara skapta för varandra...på ytan av hans personlighet simmar sidor som kan länkas samman med hennes...men skrapar man bara lite djupare finns dom där.. dom vettiga tankarna, dom djupa tankarna och livslusten som aldrig verkar ta sig igenom muren som han byggt upp genom åren...som om alla såg dom skulle skapa en hel del frågetecken..

Sova lr att inte sova det är frågan...

Kan man vara så själsligt stressade att man inte kan sova?? 

Inatt o de senaste nätterna har jag vaknat allt från 1 till 3ggr i timmen och inte kunnat somna om på säkert 10min... Jag fattar inte vad det handlar om -  jag har inte ett jobbigt liv direkt...

Jag har en uuuunderbar lägenhet på Odenplan, jag har kanske inte så många men en hel del bra vänner och det blir bara fler, jag rör på mig och dansar 2ggr i veckan..ok har haft en svacka där förra veckan men har i princip dansat 2ggr i veckan.

Dansar Afrikans Dans o Hipphopp inspirerad orientalisk magdans.. Ad.n passar mig jätte bra - en väldigt ansträngande dansform, mer träning än dans i många fall.. HM är också toppen men inte alls vad jag hade hoppats på - har varit minimalt med magdans vilket var det jag hade velat dansa egentligen... Men det verkar gå mot mer magdans numera men hade haft så höga förhoppningar om att få dansa magdans o förbättra mina självlärda kunskaper... Men det blev lite halv lamt måste jag säga o självklart hittade jag en renodlad magdansgrejj bara någon vecka in och det kändes ju som en stor besvikelse... Så just nu dansar jag HM mest bara för att jag har betalat det o för att det är bättre att träna det än inget alls eftersom alla andra ställen som har magdans redan har startat alla sina kurser.. Får bli ett mål att om jag är kvar i Sthlm i hösten ska jag börja dansa mer renodlad magdans eftersom det är vad som var meningen från början...

Jag har ett jobb som ger mig en lön som jag klarar mig på alla gånger.. kan betala hyran, kan köpa nästan allt jag vill och kan göra det jag vill.. 

Trotts allt detta vaknar jag hela tiden de senaste dagarna - känner mig klarvaken varje gång och tvingar mig att somna om.. Har ju mina aningar om vad allt handlar om men det känns så knäppt att bara för att jag känner mig otroligt stressad över en viss människa i mitt liv så skulle jag inte kunna sova ordentligt... Kan det kanske stämma ändå? Fuck jag vet inte....

Vill bara va nöjd med livet och njuta nu när jag är ung och inte sitta där när jag är 30 och ångra att jag inte tog tag i saker när jag va i 20års åldern...

Alltid denna negativa outlook på livet....

Fasen va grinig o löjlig jag kan vara ibland..men det känns ju jobbigt just då iof..

Allt det här bajset om att han skulle va klar me reltionen (vår vänskap) är ju bara en massa rappakalja!! 

Alla kan ha en dålig vecka och beroende av vilka tankar som rullar runt i hans huvud just nu så kan det ju bara va så att han väntar in nått mer från mig - att jag ska göra något mer spec. för att visa att jag inte är helt off eller så är han trött på allt.. Men skulle han då ha givit mig det där magiska leendet?

Nu va det dags igen...

Jaha nu har det gått en tid igen... inte ett ord från mig.. men det har ni säkert inte saknat...

Iaf - Rasmus o jag blev inget... vi är nu vänner, har inte träffats sen det bestämdes eller kom överens om..Vadå genomskinligt? Njaaa klart man inte måste ses men vi kanske inte hade något gemensamt eller så blev det bara konstigt att ses då vi hade något pågång men han valde en annan tjej då jag inte visade speciellt mycket intresse kanske...

Sen har vi J...han har jag inte skrivit så mycket om vad jag minns och är då kanske konstigt att jag rapporterar om men ja iaf... Vi två har varit KK sen han bestämde sig för att inte åka till Götet och jobba.. Vi var det fram till oktober då han bestämde sig för att han älskade mig och ville att vi skulle bli ihop, ja han hade tydligen kommit fram till att han saknat mig mer o mer och tänkt på mig en massa den senaste tiden... Så han började uppvakta mig med rosor och lagade en helvegitarisk middag vilket han aldrig skulle gjort om han inte menat allvar med oss och sa att den kvällen vi hade ihop med den middagen osv var hans sätt att pröva om det verkligen var något han ville och han kom fram till att det var det..... Visst man skulle ju kunna tro att jag skulle fallit pladask och sagt att jag kände likadant.. Men jag inledde inte vår KKrelation med tanken att vi kanske skulle bli ihop i slutändan så allt det här kom lite som en chock..

Som ni kanske fattar så blev det inget oss emellan... Tid gick och fram tills i tisdags så hade jag ännu inte givit honom något svar - oh vi insåg att det kanske inte var rätt tid för oss, att om vi skulle bli ihop fick det kanske bli vid ett senare tillfället då vi båda kände oss redo...

Så nu har jag bara ett problem - min känslor!!! Vad faan ska man ta sig till när man faller för varenda snubbe man har att göra med? Okej inte J kanske då.. men ändå...

Jag intalar mig att jag ska absolut INTE få någon form av känslor för snubben.. Jag vet att det inte kommer leda till något oh jag vet att snubben inte vill ha mig på något annat sätt än i sängen och kanske bara kanske som en vän framöver..

Men vad gör jag? Jo självklart när det sen tar slut eller sätts på Standby så får jag sjukaste ångestkänslorna och tankarna går i hundraåttio för att komma fram till hur jag ska kunna ta mig tillbaka till ruta ett då allt var sådär uuuuunderbart flörtigt och mysigt.. Den tid då man små flörtade via sms och smekte varandras händer när man låg bredvid varandra o kollade film... Sen går jag över i städa bort honom mode - gör mitt absolut bästa för att driva ut känslorna och få mig själv att inse att det bara är dumt att ha kvar känslorna då killarna alltid tar så jävla lätt på flörten.. Dom ser det varken som mer eller mindre och kan gå vidare som man aldrig träffats samma sekund som dom avslutat det...

Ja menar han sitter ju där vid baren eller står där i dörren och röker med en ny tjej heeela tiden och hånglade upp någon random brud mitt i salen efter en helkväll på krogen..

Jag har inga som helst planer för att få något ihop med honom - men det va ju mig han flörtade med över jul och nyår, det va ju mig han skickade en massa intresserade frågor till under nyårs veckan... men ändå tog det bara typ 2veckor efter det och allt lades ner...

Jag freakade ut totalt och skickade sms om att jag tyckte att han skulle givit mig mer tid och att jag fattat att han var uttråkad och inte ville längre osv osv osv. Skickade sedan ett till där jag bad honom att strunta i vad jag skrivit och fick till svar att det skulle han för att det var totalt obefogat och innehöll för mycket förutfattade tankar.

Jag veeet att jag inte skulle få några känslor - jag visste vad jag gick in i... Men man önskar ju alltid att man blir den som förändrar mönstret, den som får personen att öppna ögonen eller iaf att man ska bli den som får stanna i strålkastarljuset några dagar längre...

Fast det är klart att man inte blir - inte jag.... Men jag hoppas på en Bridget Jones - att jag ska kunna va singel fram tills jag är 33 utan att det är kört, att jag hittar någon till slut även om jag är blekfet och hunsad av mina föräldrar.

fortsättning följer...

Jaha vad hände nu med Rasmus?

Jo han hörde av sig men på grund av att han var tvungen att packa ner två hem så blev det stressigt och att då klämma in en fika när man bara har 1 vecka på sig att packa ner 2 hem går inte ihop... men när jag smsade att han skulle ta det lugnt och inte pressa in nån fika om han nu inte hade tid, då fick jag till svar att det va klart som faan att vi skulle fika men att det just nu var ganska stressigt... bad mig adda honom på fejjan och nu får vi se om det leder till något - man vet ju aldrig...haha vänner - inte vänner - vänner....

Sen när vi ändå är inne på sms så smsade jag Smurfen och skrev att det nu gått en månad sen vi sågs sist och undrade om han hade tid att ses den här veckan... fick till svar att Ja det vore kul!

Tror ni vi har träffats?        NEJ det har vi inte - sen jobbar han kväll så det underlättar ju inte heller direkt.. Faan va jag inte orkar me allt detta väntande och hoppandes på en ljusare framtid med folk jag börjat gilla.... Kan det inte bara få ett lyckligt slut och sen vara bra så?!!!

Nu ska jag städa mitt rum som ser ut som en terroristattack har inträffat!

Ni vet att ni älskar mig!

xoxo Jäääjva...

Allt detta bloggande..

Jag har inte skrivit något på jätte länge jag vet..

Men varje gång jag satt mig för att skriva har jag fått torka, inget har velat fastna.. Trotts det har det ju hänt en hel massa saker som jag skulle kunnat skriva om. Får väl skylla på lathet..

Jaja..Det som har hänt sen sist är väl min korta kväll med smurfen, dagen innan jag åkte till Leksand för att pyssla om min "syster".. 

Kvällen innan hade jag sovit över hos en tjejpolare.. Vi hade käkat onyttigt, sett en del tv och sen dagen efter badade vi och solade lite.. På kvällen hör smurfen av sig och säger att den vill träffas.. eftersom det va planerat att vi skulle ses så slänger jag ner mitt pick o pack i påsen och drar in till stan.. Hade hoppats på att det bara skulle bli jag och smurfen för en gångs skull... Men icke - som vanligt hade människan dragit ihop en massa polare och ville att jag skulle komma till Tanto.. Jag förklarade att jag velat att det bara skulle vara vi den här gången, men det rörde inte människan i ryggen utan smurfen bara "Oki...bra Puss" När jag brukar snacka om Tanto tänker jag alltid på fotbollsplanen där Pride brukar hålla till så det var dit jag gick.. När jag inte kunde hitta smurfen så ringde jag.. Sa att jag var där och då fick jag som svar att det var smurfen också.. Haha men nej inte där jag va.. Kul tyckte den. Sen försökte människan förklara vart den satt men eftersom den inte brukar hänga mer än på en plats i Tanto så blev beskrivningen ganska tafatt och jag lallade runt i Tanto 45min innan jag gav sidovägen via kolonilotterna en chans.. Vad tror ni jag hittade nere vid hamnen och i slutänden av lotterna? Jo där ute på gräset bland alla människor satt dom.. Dom ropade på mig och till slut satt vi där allihop.. Smurfen undrade vart jag hade tagit vägen och pekade på klockan och förklarade att den snart måste dra om jag inte missat det... Toppen sista kvällen innan jag ska dra blir det inte bara att träffa polarna utan även bara en snabbis som jag måste dela med en massa andra... Kalla mig barnslig men faaaan kunde jag inte fått en timme själv med människan när den visste att jag skulle bort en vecka till Leksand?!! Va det förmycket begärt?? Enligt smurfen... Ja antagligen - den senaste tiden har människan sett till att ha med sig polare för att inte riskera något skulle jag gissa... men varför va så rädd?? Gillar människan mig eller inte..om den gör det ge upp och erkänn istället för att spela svår...det hjälper ju inte direkt...

Men men...kvällen smög sig fram och vi snackade en del.. Satt nära nära och skrattade med smurfens polare. Fick en cider utan att ens fråga och smurfen gned sin arm mot min nästan hela tiden och såg till att sitta nära... När människan skulle gå gick jag också, kände ju ingen där så varför skulle jag stanna liksom. När vi gick trodde jag att det skulle bli sådär obekvämt som de bara blir när man har noll att prata om, men det flöt på i en skön takt.. Nöp mig i rumpan och små flörtade en massa.. bad mig följa med till södra  - sen åka med på tåget .. när jag sen gick av på första stationen följde smurfen med av trotts att tåget gick till handen.. Blev butter när det bara vara 2min tills mitt tåg tillbaks skulle gå och gav mig en kram och sa "Ha det så bra i Leksand nu.." gav mig ett extra tryck oh var borta med vinden..

På Södra innan vi steg på tåget sa smurfen till mig; När du träffade mig påbörjade du den mest komplicerade och invecklade perioden i ditt liv... För jag är en väldigt mystisk och komplicerad person...Jag slog mig över bröstet och sa; Jag känner det här... Fick till svar att det gjorde inte smurfen.. 

Sen den kvällen har jag inte hört från Smurfen... och precis som jag sa till min kusin så kände jag på mig att det va sista gången jag såg människan, kändes som jag förlorade något när jag såg människan gå in genom dörrarna ner till spärrarna på perrongen... men jag hoppas att jag har/hade fel, för jag tror nog fortfarande trotts allt att något finns där - något vi ska kunna bygga en framtid på.. vilken sorts framtid det vet jag inte, men någon typ av framtid iaf!

Jaha sen åkte jag till Leksand och va där med Elin och "syrran".. Åkte upp på en onsdag och bilade ner med syrran på söndakväll. Allt jag kan säga om den långhelgen är Bråk - Henna och en crocketfylla...

Veckan efter det kom min kusin och hennes pojkvän ner hit till hufvudstaden. Va en del med dom och lyckades även på börja en KK-relation med Jakob.. haha vilket skämt!! Visst alla har en nån gång i sitt liv, men det har liksom aldrig varit något jag eftertraktat. Men jaja nu blev det så och den är ju inte avslutad vad jag  vet men lagd på is iaf eftersom människan bestämde sig för att flytta ner till Götet bara nån vecka efter att vi påbörjat skämtet...

Sen kom Pride.veckan som jag hade trott skulle komma mycke mycke senare.. Men så kom den och i och med det var det snart slut på sommaren.. Faan varför ska tiden gå så fort när man inte vill det? Jaja iaf så hade jag en toppen vecka med gänget som jag känner via kyrkan, stog minimalt i tältet och hängde desto mer i Parken i år. Träffade Oscar, men var mest med Celie och hennes "tjejkompis" Emma... For fram och tillbaks till stan hela veckan.. När det väl var dax för Paraden på Lördan så regnade det hela dagen självklart - när vi för andra gången får hålla EuroPride sen 1998 så får vi pissväder... men Paraden rullade på och det var en massa ekipage med glitter och snygga människor och så vi från Svenska Kyrkan som inte var lika glammiga haha.. =)

På lördagkväll var det dags att styra min kosa mot Gojtland och ringmjoren, Medeltidsveckan skulle dra igång på söndagen så man var ju tvungen att hinna komma i ordning lite innan det var dags att dra in till Ringmjoren.. =) På färjan över träffade jag Rasmus..Jag behöver väl inte säga mer till er som följt min blogg...haha Han ser ut som en ängel, fantastiska ögon - ett magiskt leende och lockar spunna i guld.. Han va inte blond blond men rågblond... Schysst klädsmak och alltid ett leende på läpparna...

Vad som får representera min vistelse på Gojtland i år måste jag nog säga att Läder - bränt socker - cigarretter och öl får göra.

Bränt socker därför att överallt i varje liten gränd så stod dom och sålde brända mandlar.. överallt!! Så det svärmade bin och luktade socker lite vart stans man gick i den lilla staden vi kallar Visby..

Läder därför att alla i Cultus Ferox (bandet mina polare dansade med) hade på sig läderskynken och absolut inget annat under. Dom gick comando om jag säger så - heeeeela tiden utom Steffano och Göran.

Låt mig nu presenter bandet för er som inte känner till dom;

Steffano; ca 2meter tysk. Såg ut ungefär som en planka, men i det lilla hår han hade på huvudet hade han satt i blonda rastflätor... Ja ja ja det ser lika knäppt ut som det låter..och det är inte i hela håret heller utan som en tuppkam bak och längs med mitten på huvudet.. Så först hade han haft en tuppkamsgrejj och i det satt blont löshår som blivit till rastaflätor... Jag blev lika förvånad varje dag jag träffade honom. Sen när han hade på sig sina scenkläder som innefattade en läderkappa, ett stort läderbälte, ett läderskynke fram och bak som satt fast i bältet och sen lite tyg så var han inte mindre speciell. Tro nu inte att kläderna och den speciella frisyren gjorde honom till något UFO.. nej han var en jättetrevlig kille precis som alla de andra i bandet. Han hade haft en svenskfru som han skiljt sig från och fått barn med, så nu bor han i Sverige och är den svenska kontakten med bandet, även deras huvudman kan man säga...  Pratar och förstår ganska mycket svenska men engelska och tyska var/är det som funkar bäst.    Spelar säckpipa.

Peter; korthårig poppar kille med glimten i ögat. Hade smink - nagellack och på det en massa läder grejjer. Flörtade med allt och alla, snackade nästan alltid om sex och var inte sen att smeka en på rumpan... Han som alla andra grabbarna i bandet var/är suuuper trevlig och va lätt att komma överens med efter att man fastställt att man inte fattade Tyska och att han då var tvungen att prata engelska.     Spelar säckpipa.

Strahli; har naturliga dreads som slutar under öronen typ, ser sjukt snyggt ut.. han ser ut som ett litet troll på typ 1.50 i en massa tygtrasor eller vanliga kläder som oftast lyckats hamna ut och in när han tagit på sig dom.. Kan ha berott på att han alltid var full - bakis eller hög...

Han var/är en fena på allt vad musik heter - brukade sitta och spela gitarr på gräsmattan när vi kom förbi på dagarna..     Spelar olika slagverk.

Bossi; var den jag hade svårast för. Han har just nu iaf snaggat hår och oftast ett par hängselbyxor i manchester i storlekt XS som såg väldigt roliga ut på honom... Han pratade nästan bara med Amanda/syrran, men det hände att han log eller sa hej när man gick förbi varandra.... haha  Spelar säckpipa.

Dom hade även en kille som heter Göran som spelade med dom på Gotland. Han är ingen stadig medlem i bandet men när bandet kommer till Sverige så brukar han spela med dom.

Göran är killen i bandet som nästan alltid var nykter - hade koll på schemat över dagens spelningar och var ihop med bandets "manager" Pyro. Både Göran och Pyra var långhåriga och rödhåriga. Men Pyro hon hade inte lika mycket läder på sig som Göran - hon brukade oftast gå runt i sin svarta kjol, svarta linne och en bandväska där hon hade allt det nödvändigaste. Alvedon - plåster - resorb och nycklar m.m m.m.

I allmänhet var grabbarna ett stört skönt gäng som alltid söp, rökte på eller var bakis.. Dom bar läder i olika kreationer och gigantiska läderkängor med guld och nitar på, samt röda/svarta tygbitar liter överallt på kroppen/kläderna.

Om man kom till deras hus på morgonen runt 12 dan efter en spelning var det inte alls konstigt att få se en tysk, med enbart kängorna på och snoppen dinglandes fritt, springa runt i huset med tandborsten i högsta hugg letandes efter något som förlagts dagen innan..

För att avverka ännu ett av mina ord för den här veckan så tar jag cigaretter. Alla killarna i bandet rökte minst ett ibland två paket om dan, Amanda rökt kanske ett halvt eller om hon va på dåligt humör ett helt... Sen får vi inte glömma Rasmus.. han rökte också en hel del men inte alls lika mycke, men kvällen vi fick tillsammans på Effes innefattade en hel del rökande... Så hans kyssar smakade inte endast öl utan även malbro..

Den kvällen blev vi båda fulla som troll, men eftersom vi tittat på varandra ganska intensivt varje gång vi träffats så var det väl en förlösande effekt.. Dagen efter blev ganska knasig - han hade möte med den nitade vargen och Manda o Elin skulle dansa så eftersom vi ännu inte var bekväma med varandra så drog jag med tjejerna istället för att stanna med honom..

Oh vilken miss det va da... för när vi kommit in på marknaden som inte låg långt ifrån där vi lämnat Rasmus så flippade Elin.. fick psykbryt och lämnade mig och Manda helt själva.. så resten av den kvällen blev det inte alls så att vi drog till Rasmus och myste efter deras dansande eller undertiden dom dansade utan vi fick ha krismöte jag och Manda.. 

Men dagen efter träffade vi (jag och manda eftersom Elin inte velat diskutera saken ännu) Rasmus på marknaden och kollade runt lite bland stånden. När han skulle dra till Improt vid StorTorget så sa vi hej då..kramades och han pussade mig på munnen inför Manda och alla andra på marknaden... 3ggr!! Sen höll vi kvar varandras händer tills vi var så långt från varandra att det inte gick och sen drog jag och Manda till Hattorget...

Det var sista gången vi sågs innan vårt tjejgäng var tvugna att dra hem med nattfärjan.. Både jag och han va väldigt besvikna på det men bestämde oss för att vi skulle fika när Rasmus kommit i ordning på Fastlandet... Så nu får vi vänta och se vad som händer, kommer han höra av sig? blir det någon fika? blir det något mer än en Gotlandsflört mellan oss?

Spänningen är olidlig!!