Oavsett smärtan som bränt en massa hål på mitt hjärta mellan tillfällena - har jag trillar dit igen, gång på gång. Tänkt att den här gången ska inte drogen leda till nya dalar av smärta, den ska leda mig till en väg byggd av värme och små/rosa mol. Den eld och lycka drogen skickar i transliknande vågor i mitt blod till mitt hjärta är så ofta rogivande och svalkande. Jag tror mig alltid ha hittat den slutgiltiga drogen. Men varje gång leder drogen till ännu en smärtsam dal..
När ska jag lyckas tända av? När ska jag lyckas hitta någon som utplånar hålen och den smärta drogens syra tilldelar min själ? Finns det något slut på även min tunnel, ett ljus, en läkande ängel som på blott en sekund tvättar min sotsvarta himmel ren och molnfri?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar