Tittade precis på McLeods döttrar och Claire dog i en bilkrasch.. Snacka om att jag grät heeela avsnittet! Jag bölade och grät och det rann floder ner för mina kinder..
Då tänkte jag på en sak.. när man gråter så mycket under ett tvprogram som bara är påhittat beror det på att man väldigt känslosam som person eller beror det på att man har saker som man mår/mått dåligt över en längre tid...
Tror nog att det är både och för mig... Alla dessa krossade kärlekar och i-landsproblem. okej det är inte en otrolig mängd kärlekar, men dom jag har haft har alltid gått åt helvete!!!
Har kollat på The Weddingdate ett par gånger nu.. oh där säger daten att man har det kärleksliv man förtjänar och själv vill ha.. Kan det verkligen vara så? Har jag varit en så hemsk människa att jag bara förtjänar idioter som sviker varje gång jag ger dom en chans? Eller är det så att jag avger någon form av dålig utstrålning, eller kanske ser jag så lätt-raggad ut att dom hugger tänderna i mig för att dom vet att jag inte kommer säga emot och dumpa dom, så att dom utan problem kan leka med mig tills det passar dom och sen överge mig oh inte tvärt om?
Finns min kärlek på andra sidan tunneln? Kommer jag också hitta någon innan tiden tar slut?
Kommer det bli du och jag? Kommer jag dö ensam en vacker dag, under ett träd en stjärnklar natt med min hund vid min sida?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar