Jag gjorde så.. släppte allt och bestämde mig för att börja om på en heeeelt ny kula. Tänkte att nu skulle jag starta om, ge livet och kärleken en chans..
Men det är nog inte meningen att jag ska få börja om. För två dagar innan jag flyttade ner till Göteborg träffar jag en ny människa, blir helt uppslukad av människan och tänker " Jo den här e nog värd att chansa på!!" Skulle jag ha gjort det?? Vad tror ni??
NEJ!! ALDRIG I LIVET HELLER!!
Nu sitter jag här snart 3 nästan 4 månader senare och mår lika jävla pissigt som ALLA gånger tidigare. Blev lovad en schysst människa - blev lovad mer än bara en sekund av dennes liv.
Men icke - självklart krossades den drömmen oxå. Ännu en person som jag lagt mina drömmar och hopp på, precis som alltid gav jag personen 100% av mina hopp och drömmar.
Jag skulle aldrig göra om något av det som va den månaden vi fick, men jag önskar att man inte behövde må så jävla dåligt när allt var över...eller är det över? Man kan ju alltid hoppas på motsatsen. Att allt ska vända till det bättre.
Är det förmycket begärt att önska sig ett lyckligt slut? Jag önskar mig ett lyckligt slut och någon att vakna upp bredvid och kunna säga;
"Du är det bästa som någonsin hänt mig!!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar