Jag saknar dig så otroligt grovt jävla mycket!!

Marcus *L-Å* Eriksson.

Jag kommer ihåg första gången vi träffades. Det va på en kyrkhelg ute på Graninge Stiftgård. Nästan alla där visste vem du var, dom kallade dig "The Pimp" vilket va helt ofattbart för mig fram till några månader efter att vi lärtkänna varandra.

Det va vid kvällsfikat vi pratade första gången, du satt själv vid ett bord och jag råkade se dig när jag kom in i fikarummet. Du hade dom vackraste blonda lockar, piercings och en förstor kavaj.. Jag gick och hämtade fika och satte mig vid ditt bord, vi började prata och ju längre tiden gick ju fler satte sig vid vårt bord.. Inte många för dom flesta va uppe och spelade spel i matsalen har jag för mig... *hmmm* Kommer inte heller ihåg om det va senare under den kvällen eller om det va kvällen därpå, så satt jag utanför matsalen med ett par andra och sjöng & spelade gura (nej det va inte jag som spelade det va Anton tror jag.) du kom förbi och vi sa några ord till varandra, jag såg på dig att du ville prata och behövde nån att luta dig mot. Så jag sa åt dig att sätta dig ner, det fanns inga platser så jag sa oxå att du fick ta och sitta i mitt knä.. Du ville inte först, du tyckte att jag skulle sitta i ditt istället för killar ska inte sitta i tjejers knä.. Men eftersom jag vid den tiden tyckte att jag vägde förmycket för att jag skulle våga tacka ja till det, övertalade dig till att sätta dig ner i mitt knä ändå.. Om det blev jobbigt kunde du ju ba ställa dig upp.

Jag blev den första tjejen du suttit i knä på, eller ja det va iaf vad du sa till mig då - kanske va det ett påhitt från din sida lr så va det faktiskt sant. Jag hoppas på alternativ två. =)

Efter att du gjort det var vi som bundna till varandra. Du berättade om hur du hade det där hemma i förorten, hur du söp och slogs, att du bodde med din flikka för att det va jobbigt hemma, men hur du hade problem med din dåvarande flikka. Du beklagade dig för mig och sa hur mycket du älskade henne - men att det va knas mellan er just nu.

På samlingen dan efter låg du i mitt knä, hela mötet låg du där som om vi alltid varit vänner - som du och jag hade något speciellt. Det kändes som vi i samma stund som vi mötts, bundit ett band till varandra som skulle hålla föralltid.

Men titta nu hur det gick.

Vi förlorade varandra den 17okt - 07, men glöm aldrig att du har en bit av mitt hjärta.