han lutar sig mot henne och deras kroppar värms upp av varandras värme...
medan jag sitter här ute.. fryser om fötter o händer, om själen o hjärtat..
sitter ensam och tänker på dagar som varit..på känslor som brunnit och stunder som delats..
om bara någon timme kommer han stå där.. skrika och hojta, le och flörta...
tittandes på henne i ögonvrån och kännandes en inre romantik som värmer den också..
hon står där i sina minimala kläder och nollställda ansiktsuttryck.. svajjandes fram och tillbaka utan taktkänsla och fantasi...
visst ser de ut att vara skapta för varandra...på ytan av hans personlighet simmar sidor som kan länkas samman med hennes...men skrapar man bara lite djupare finns dom där.. dom vettiga tankarna, dom djupa tankarna och livslusten som aldrig verkar ta sig igenom muren som han byggt upp genom åren...som om alla såg dom skulle skapa en hel del frågetecken..
